Idag har jag haft en hel dag i enskildhet. Enda kontakten med omvärlden har varit på elektronisk väg: Facebook, mejl, Twitter och ett par SMS. Tillfälle för reflektion.
Världen förändras allt snabbare, men våra gener förändras i princip inte alls. Människan pressas därför allt hårdare till att leva upp till tidens krav avseende flexibilitet, inlärningsförmåga, språkkunskaper osv. Mitt i ett hav av överflöd och möjligheter blir den enskilda människan alltmer pressad. Inte längre så mycket av krig, svält eller infektionssjukdomar som förr, men väl av absurda ideal, en ständig jakt på identitet och en rädsla att inte vara bra nog för att få vara en del av samhället.
Vi måste justera samhällsbygget innan kraven på oss överträffar vår kapacitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar