Vår trygghet är så självklar för de flesta av oss här i Sverige att vi blir handfallna när vi plötsligt möter otryggheten. I morse blev jag mordhotad i tvättstugan av en av mina grannar när jag stod och talade med en annan granne om hur man bör uppträda när man söker arbete. Han var märkbart berusad då han kom fram till oss och ställde sig framför mig, mellan mig och utgången. Han ansåg att jag for med osanning och uppträdde mycket hotfullt. Han försökte skrämmas och provocera fram bråk genom att upprepade gånger slå sin ena hand i den andra, tyckte att vi skulle gå ut och göra upp, sade att jag inte hade en chans och hade riktigt skrämmande blick när han sade: "Jag ska fan slå ihjäl dig!"
Jag har träffat honom ett tiotal gånger tidigare, bland annat i tvättstugan, och alltid uppträtt hövligt mot honom. Vid ett par tillfällen har vi talat, och då har jag givit honom ett par råd om hur han kan lyckas bättre i sitt arbetssökande. När han nu hotade mig nämnde han att han minsann nu hade fått arbete, och att det inte berodde på mina råd. Han tyckte att jag gjorde mig märkvärdig och ansåg uppenbarligen att det gav honom rätt att lägga sig i diskussionen jag hade med min andra granne och hota mig.
Jag lyckades, tack vare diplomati och genom att backa ett helt varv runt min andra granne, komma ur tvättstugan utan handgemäng. Jag skakade av både rädsla och ilska. Mitt hem har sedan en lång tid tillbaka varit en trygg plats för mig, men nu kändes det inte bekvämt att gå tillbaka ner i tvättstugan igen. Inte själv i alla fall. Vad kommer att hända nästa gång jag träffar honom ensam? Jag antar att jag nu förstår alla som lever med våld inom familjen.
Jag försöker att se positivt på tillvaron, och letar efter bra perspektiv. Det är svårt den här gången. En del av hjärnan skapar scenarion för hur jag ska försvara mig när jag möter honom igen. En annan del analyserar konsekvenserna av olika sätt att gå vidare med det här: Ska jag anmäla honom till polisen? Ska jag försöka få honom vräkt? Ska jag leta upp ett antal tuffa kompisar och hota honom tillbaka? Ska jag beväpna mig? Ska jag börja med någon kampsport? Ska jag flytta? Ska jag glömma allt och hoppas att det inte upprepas? Vad är egentligen mest förståndigt att göra i det här läget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar