Tie up your change

How do you make an instant and significant change in your habits without risking to fall back into old patterns? The answer is: By creating a symbol for the change, shape a strong connection between the symbol and the change, and expose yourself to the symbol constantly.

Last weekend, I attended the District 59 Spring Conference for Toastmasters International in Poznan, Poland. It was a great conference, with a keynote provided by Mark Hunter, 2009 World Champion of Public Speaking. This was also the European Finals of the World Championship with 11 finalists, each of them already winners in their clubs, areas, and divisions.

I learnt many lessons over this weekend, but how would I make the change, implementing these learnings in my everyday life? The answer is: With my new tie.

I bought an orange tie after the conference, while still in Poznan in order to discover the city itself. I decided that this tie would symbolize what I had learnt during the conference, and I immediately put it on. I have worn it constantly for almost 4 days, and I'm wearing it now. It helps me stay focused on the key concepts I learned at the conference: Be willing to explore (Mark Hunter), Do your best (Jorge Crespo), and Love what you do (John Zimmer). These phrases may not be exactly how they phrased them, but this is how I rephrase them and bind them together in a context relevant to my life.

These three concepts constitutes a core, on which the other learnings attach to. The key is that everything is symbolized by the tie, which works as a catalyst to implement the changes merely by being present and making me consciously as well as subconsciously aware of what I learned at the conference.

I'm not sure a new tie is the perfect recipie for everyone attending a great conference, but it seems to work for me: I explore the effects of it, I do my best, and I love to do it. When will you find a symbol for your next change? What will it look like? Which key concepts will it express?

Lord's Prayer read metaphorically

Lord's Prayer read metaphorically through the eyes of a modern day's coach:

Our dreams are fruits of our minds,
name them and be filled with awe.
What can be shaped in minds,
can also be shaped on earth.
Claim what you need to thrive,
but save excess for others.
Apologise for failure to please,
and forgive those who fail to please you.
Keep principle above desire,
and possibilitiy above threat.

The Original, as found in the Bible, Matthew 6:9-13:

"Our Father in heaven,
hallowed be your name.
Your kingdom come,
your will be done,
on earth as it is in heaven.
Give us this day our daily bread,
and forgive us our debts,
as we also have forgiven our debtors.
And lead us not into temptation,
but deliver us from evil."

Grannsämja?

Vår trygghet är så självklar för de flesta av oss här i Sverige att vi blir handfallna när vi plötsligt möter otryggheten. I morse blev jag mordhotad i tvättstugan av en av mina grannar när jag stod och talade med en annan granne om hur man bör uppträda när man söker arbete. Han var märkbart berusad då han kom fram till oss och ställde sig framför mig, mellan mig och utgången. Han ansåg att jag for med osanning och uppträdde mycket hotfullt. Han försökte skrämmas och provocera fram bråk genom att upprepade gånger slå sin ena hand i den andra, tyckte att vi skulle gå ut och göra upp, sade att jag inte hade en chans och hade riktigt skrämmande blick när han sade: "Jag ska fan slå ihjäl dig!"

Jag har träffat honom ett tiotal gånger tidigare, bland annat i tvättstugan, och alltid uppträtt hövligt mot honom. Vid ett par tillfällen har vi talat, och då har jag givit honom ett par råd om hur han kan lyckas bättre i sitt arbetssökande. När han nu hotade mig nämnde han att han minsann nu hade fått arbete, och att det inte berodde på mina råd. Han tyckte att jag gjorde mig märkvärdig och ansåg uppenbarligen att det gav honom rätt att lägga sig i diskussionen jag hade med min andra granne och hota mig.

Jag lyckades, tack vare diplomati och genom att backa ett helt varv runt min andra granne, komma ur tvättstugan utan handgemäng. Jag skakade av både rädsla och ilska. Mitt hem har sedan en lång tid tillbaka varit en trygg plats för mig, men nu kändes det inte bekvämt att gå tillbaka ner i tvättstugan igen. Inte själv i alla fall. Vad kommer att hända nästa gång jag träffar honom ensam? Jag antar att jag nu förstår alla som lever med våld inom familjen.

Jag försöker att se positivt på tillvaron, och letar efter bra perspektiv. Det är svårt den här gången. En del av hjärnan skapar scenarion för hur jag ska försvara mig när jag möter honom igen. En annan del analyserar konsekvenserna av olika sätt att gå vidare med det här: Ska jag anmäla honom till polisen? Ska jag försöka få honom vräkt? Ska jag leta upp ett antal tuffa kompisar och hota honom tillbaka? Ska jag beväpna mig? Ska jag börja med någon kampsport? Ska jag flytta? Ska jag glömma allt och hoppas att det inte upprepas? Vad är egentligen mest förståndigt att göra i det här läget?

Ständig acceleration

Idag har jag haft en hel dag i enskildhet. Enda kontakten med omvärlden har varit på elektronisk väg: Facebook, mejl, Twitter och ett par SMS. Tillfälle för reflektion.

Världen förändras allt snabbare, men våra gener förändras i princip inte alls. Människan pressas därför allt hårdare till att leva upp till tidens krav avseende flexibilitet, inlärningsförmåga, språkkunskaper osv. Mitt i ett hav av överflöd och möjligheter blir den enskilda människan alltmer pressad. Inte längre så mycket av krig, svält eller infektionssjukdomar som förr, men väl av absurda ideal, en ständig jakt på identitet och en rädsla att inte vara bra nog för att få vara en del av samhället.

Vi måste justera samhällsbygget innan kraven på oss överträffar vår kapacitet.